Att få vara liten

Syskonkonflikter? Ja. Svartsjuka? Ja, det händer. Glädje? Ja. Kärlek? Definitivt. Det hände mycket i Lillsmurfens liv hans första två år. Han bröt upp två gånger, fick sina föräldrar, fick en storasyster och en lillasyster. Han är smart, aktiv, framåt, social, ibland trotsig. Ibland vill han bara vara liten och omhändertagen. I går lekte han att vi hämtade honom från bebishuset, han låg i en kartong som vi hade, stängde den, "de" ringde och sa att det fanns en bebis i kartongen och att vi skulle hämta bebisen.
Andra natten han var hos oss, på ett hotellrum mitt i vintern (fast det var supervarmt på rummet), hade han svårt att sova. Han var nöjd bara när jag gick med honom i det lilla rummet, eller höll honom i famnen. Men somnade gjorde han inte, inte förrän det var två timmar kvar innan vi skulle stiga upp igen. Då somnade han till slut på min mage. Häromkvällen hade han svårt att somna igen (vilket han annars inte har, han somnar oftast fort och sover som en stock). Jag la honom på min mage. Sjöng. Och han somnade. Vilka äventyr vi ändå har varit med om.