Gärna rockade sockor men först rejäl forsterdiagnostik

Kom ihåg hur glada alla var i tisdags, den 21 mars, på Internationella Downs syndrom-dagen. Kom ihåg att alla sa att olika var bra. Kom ihåg att alla sjöng (eller kanske inte alla, men många, fler än förra året) Rocka sockorna-låten. Roligt! Underbart! Tänk en verktygslåda med tio identiska skiftnycklar - den skulle vara värdelös. Olika är bra.
Kom också ihåg att fosterdiagnostiken blir vassare och vassare och att många väljer bort barn som har Downs syndrom. Jag är som jag sagt förut för abort, av tusen anledningar. Men det är också viktigt med rätt information före under och efter en abort. Downs syndrom är annorlunda, men inte farligt.
Det var härligt att så många rockade sockorna! Det är roligt, och bra, att fler människor med Downs syndrom och andra funktionsnedsättningar faktiskt syns i tv, i reklam, i samhället. Det är fantastiskt! Precis det håll jag vill att världen ska gå - mot öppenhet (och även om mycket går att åt andra hållet får vi inte sluta kämpa).
Och mer från veckan: vi hade möte med förskolechefen i torsdags, som lovade att en pedagog ska gå teckenkurs nu i vår, att en ska gå i höst och att Lilla A ska få den träning i språket hon behöver. Nu är det bara att ligga i och se till att det blir så. Kämpa vidare. Det skickar jag med till mig själv.
I går började Lillsmurfen på Strövarna, pappan var med. Själv åkte jag till badhuset med en överlycklig Lilla A. Och våren är här nu, på riktigt. Sol, cykel, våfflor och glass.
God natt. 

Nu är det dags att bara fira!

Glöm molnen på himlen - nu är det sol och vår! Glöm krigen för alla våra barns rättigheter - nu är det snart dags att rocka sockarna och visa att alla, oavsett personlighet, politisk tillhörighet, etnicitet, kön, antal kromosomer, hudfärg, läggning, vilket fotbolslag man hejar på - är precis lika mycket värda. På tisdag är det Internationella Downs syndrom-dagen. I går tjuvstartade vi firandet, Svenska Downföreningen avdelning Stockholm, i Solna. Fullt ös! I dag var det sol och lekpark. Också fullt ös! Heja oss. Heja våren. 

Lillasyster i kubik

Jag tycker ändå att Lilla A är rätt cool. När Lillsmurfen har kompisar här, är hon med dem hela tiden, i alla fall till att börja med. Sätter sig i hans säng om de är där, går med dem in i vardagsrummet om de går dit. De får egentid - det bästa är om kompisarna har yngre syskon som Lilla A kan leka med. Hon är väldigt social men har inte kommit igång riktigt ännu med att gå till kompisar och ta hem kompisar - hon kan ju inte göra sig förstådd på samma sätt som de flesta andra. Lillasyster som jag är minns jag att jag alltid ville vara med. Och med är hon.
För övrigt i veckan har det varit möte i förskolan, som vi inte var på. Väntar in ett möte om en dryg vecka och ett möte till några dagar senare. I helgen var pappan och Lillsmurfen på badkalas, medan jag och Lilla A var på Babblarna - musikalen. Och Melodifestivalfinal. Fullt ös. Lillsmurfen kallar vinnaren för Robin Bacon.
God kväll. 

Lärarbristen. Såhär känns den.

Lilla A:s resurs i förskolan ska sluta. Eller nej förresten, hon är inte hennes resurs eftersom hon är anställd till gruppen.
Nu vet jag hur det fungerar i förskolor, eller i alla fall i ganska många. Jag vet hur det är vara chef eftersom jag själv varit det. Jag vet att man måste vara krass ibland. Jag vet också att det är lärarbrist, hur trist det än är; jag vet att det är svårt att få tag i vikarier, jag vet att det är lärarnas marknad och att de kan få tvåtusen mer i månaden om de får jobb i en grannkommun. Lärarna är bara att gratulera! Nu är ett möte och en hörselkonsultation inbokad med förskolan, vilket är bra. Lilla A har särskilda behov, det går inte att komma ifrån. Hon behöver hjälp med språket bland annat.
Såhär känns lärarbristen för oss som drabbas av den. Det är bara att hoppas att kompetensen och viljan finns hos nästa person som ska vara en resurs till gruppen och inte till Lilla A, eller hoppas att hon får en resurs på heltid, som bara är för henne.
Jag är trött på att så många av oss föräldrar måste kriga så mycket hela tiden. Inte för att jag inte förstår vikariebrist eller budget. Utan för att jag tycker att det bara ska funka. För alla barn.