Lilla A mår bättre och i går flyttade hon till en ny avdelning. När jag hälsade på henne i dag sov hon, men när pappan stod vid hennes säng i kväll var hon vaken. Typiskt. (Å andra sidan sover Lillsmurfen bredvid mig i soffan nu när jag tittar på fotboll.)
Lilla A blir bättre. Men är man på sjukhus går det inte att undvika att stöta på livets hårda villkor rent konkret: vi ska alla dö. En del alldeles för unga. Ibland möter man rödgråtna föräldrar i korridorerna, föräldrar som vakar över sina barns små liv hela tiden. En del barn överlever, andra gör det inte och någon rättvisa finns det inte. Det händer hela tiden, medan vi andra går runt och lever våra liv.
Och det måste vi ju.
Lilla A blir bättre. Men är man på sjukhus går det inte att undvika att stöta på livets hårda villkor rent konkret: vi ska alla dö. En del alldeles för unga. Ibland möter man rödgråtna föräldrar i korridorerna, föräldrar som vakar över sina barns små liv hela tiden. En del barn överlever, andra gör det inte och någon rättvisa finns det inte. Det händer hela tiden, medan vi andra går runt och lever våra liv.
Och det måste vi ju.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar