Jag läser också att Adoptionscentrum talade om det underliga i att den äldste i ett adoptivföräldrapar får vara max 43 år, medan den äldste i en IVF-behanlding får vara 56. Detta är svåra och stora frågor, precis som frågan om fosterdiagnostik (ibland önskar jag att jag valde att enbart blogga om matlagning, trädgårdsarbete, vad barnen åt till frukost och vilka lekar de leker och hur gulliga de är när de sover). Men för den skull ska man inte låta bli att tala om dem; tvärtom. Det är endast genom att föra upp dem på dagordningen som vi kan få en ändring. Om det är så att vi ser olika på adoptivföräldraskap och IVF-behnadlingar är det bra att tala om det och fundera på varför. Om det är så att vi tror att framtiden är full av förbeställda barn som genom fosterdiagnostik garanteras inte ha några som helst avvikande gener, kromosomer eller beteenden, är det viktigt att vi talar om det.
Vill vi ha det så?
Vad tycker du? Och varför?
Okej, lite om dagen: jag jobbade igen. Pappan var hemma med Lilla A, hon var en aning hängig, så jag ringde till den mobila enheten på sjukhuset när jag kom hem men vi avvaktar till i morgon. Jag tror hon blir lite hängig av penicillinet och hon åt och drack lite innan hon somnade. Min pappa kom för att stanna över helgen, Lillsmurfen och han lekte lite, läste och vi åt. Det regnade. Jag plockade in disk i diskmaskinen, gick ut med soporna, sövde Lilla A och nu är det afton.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar