Att bli mamma på ett hotellrum

Nu har det hänt. Nu sitter jag på sängkanten bredvid en sovande liten pojke, vår son. Han har varit med om så mycket i sitt korta liv. I morse, utanför hotellet, skildes han från en av barnhemspersonalen, den andra separationen han varit med om. Han har levt hela sitt liv på barnhemmet. Men nu är han vår. Det är stort, ofattbart, märkligt. Han sover. Och när han vaknar kommer han att undra var han är och gråta igen. En lång graviditet är över. Äntligen. Fantastiskt. I fyra år och elva månader har den varat och nu ligger barnet och sover i sängen. Att bli mamma på ett hotellrum - jag kan inte beskriva hur förunderligt det är. Adoptionsprocessen är nog det jobbigaste jag varit med om; utredningar, brev, kontroller, domstolsförhör, nätverksträff, obligatorisk föräldrautbildning, intyg, dokument, resor. Men nu. Nu är den över. Och det är nu allting börjar.