För en vecka sedan kom vi hem. Allt har förmodligen förändrats sedan dess, även om livet på många sätt är sig likt; vi är vi och vi bor kvar i samma hus. Men jag har blivit en slav, det är en stor skillnad. Det är fortfarande så att Lillsmurfen tyr sig till mig, vill vara med mig mest hela tiden. I går blev han glad och sprang till pappan när han kom in efter att ha varit ute en stund. Det är ett framsteg. I dag kom den varannanveckasboende storasystern hit och han är glad i hennes sällskap. Men mamma är bäst. Och det har ju bara gått en vecka, vi har bara varit hemma en vecka. Lillsmurfen är otroligt duktig måste jag säga, härmar och lär sig saker hela tiden. Men han behöver lite tid att ta in nya människor och måste vänja sig vid oss först och förstå att vi är en familj.
Pappersarbetet fortsätter - en adoption håller på hur länge som helst. I dag hade jag kontakt med en av våra utredare på kommunen, för att boka ett hembesök. I morgon ska vi till Skatteverket för att registrera Lillsmurfen, bevisa att han är vårt barn och att han är adopterad. Jag skickade också papper till Försäkringskassan. Får se om jag får några pengar, jag har förmodligen fyllt i fel. De hör väl av sig.
Nu ligger Lillsmurfen och sover sedan några minuter. Han kommer att vakna 6.40 i morgon (om han inte vaknar i natt förstås) och jag har bestämt mig för att jag måste tillåta mig att ha några vuxenminuter på kvällen, även om det är lockande att gå och lägga mig nu. Kvällspigg har jag aldrig varit. Det har inte blivit bättre nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar