Allt går bra här hemma. Men att få barn tar verkligen upp hela ens liv och nu ska jag skriva ner några förbjudna tankar, så kanske jag känner mig bättre sen:
1. Nej, vakna inte nu, jag behöver sova en halvtimme till.
2. Vakna inte nu, precis när jag skulle lägga mig för att vila en stund jag med.
3. Ja, titta där är lampan. En lampa! Titta! (Men förlåt om jag inte är entusiastisk den hundrade gången.)
4. Nej, jag tycker inte att det är roligt att sätta tygkatten i trappan, ta ner den, sätta dit den igen. Inte en gång till.
Så otroligt många tankar far genom mitt huvud. Jag känner inte total lycka hela tiden och tycker inte heller att allt är superfantastiskt, gulligt, mysigt eller härligt. Känner alla så eller är det något fel på mig?
Hej Annika! Det är en gigantisk omställning att få barn genom adoption och våra barn är ju i regel "stora" när vi får dom, alltså har vi inte sakta fått växa ihop och lärt känna varandra utan det blir en rivstart-en omställning som många gånger är större än man någonsin kunnat förbereda sig på, hur mycket man än läst på rent teoretiskt. Tror få vågar prata om att de tänker som du, men tro mig, garanterat är du inte ensam. Det där kommer att gå i perioder, det är min erfarenhet. Det som många gånger hjälpt mig är att tänka på den otroliga omställning det blir för våra barn, hur mycket nya intryck de får och hur svårt de har att hantera dom i början. Men det är OK att känna sig trött och det är OK att inte orka vara entusiastisk exakt hela tiden.
SvaraRaderastyrkekramar från Lotta, en av adoptivmammorna som följer din blogg
Hej Annika!
SvaraRaderaDu är absolut inte ensam! Vi har precis kommit hem med en 2-åring från Kina och kan skriva under på alla dina tankar + några till. Visst är det underbart och precis det man längtat så efter, men det är också tröttande och påfrestande. Känslor som känns förbjudna eftersom vi faktiskt lagt ner mycket möda för att få just detta och då måste man ju vara tacksam och lycklig hela tiden. Men vet du vad? Det är man inte. Även om man inte skulle byta bort det mot allt smör i småland så är det jobbigt och det får det vara.
Massor av kramar!