Det har varit debatt om fosterdiagnostik och kub-tester, bland annat sändes ett inslag i Rapport på nyårsdagen. Aborterna har ökat kraftigt i de landsting som erbjuder kub-test. Som jag skrivit tidigare tycker jag att det är en stor och svår fråga, men jag tänker på de kvinnor som gjort abort. Ångrar de sig? Kanske en del, andra förmodligen inte alls. Det beror ju helt på vilken livssituation man har. Men är det så, eller är det jag som inbillar mig, att det på något sätt tas för givet att man ska göra ett kub-test om man tillhör en riskgrupp? Blir man nästan övertalad? Jag kan faktiskt inte svara på den frågan själv, för jag gjorde mitt graviditetstest på mödravården (jag gjorde inget hemma, hade faktiskt inga förhoppningar och var föräldraledig med Lillsmurfen och hade fullt upp med det och räknade inte med någonting efter två missfall. Men jo, jag misstänkte ganska tidigt, men kunde inte riktigt ta in det) när det nästan var försent att göra kub-test.
Men jag tänker scenen om några år att jag går till simhallen med Lilla A. Hon är glad, ler och tittar storögt på de andra tanterna. Jag skulle i alla fall tycka att hon var söt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar