Nu när jag har jobbat några dagar, har jag hunnit tala med en del kollegor om Lilla A. Hur hon mår, hur hon utvecklas. Jag berättar, de berättar om andra med Downs syndrom de känner eller känner till. Och jag säger att "En av läkarna vi träffade när hon föddes sa att "Lilla A kommer att få ett bra liv."" Precis som att det egentligen är mig själv jag övertygar. Jag vet att personer med Downs syndrom kan ha ett bra liv. Men det är säkert mina funderingar och känslor som spökar. Kanske kommer de att göra det länge till, kanske hela livet. Det är trots allt en omställning.
För övrigt mår vi bra, förutom att Lilla A vaknade klockan tre i natt, hade feber och kräktes. Hon håller på att få tänder, så förmodligen (förhoppningsvis) är det därför.
Storasyster började skolan i dag, Lillsmurfen har gått på förskolan sen i tisdags. Och själv börjar jag sakta sakta komma in i jobbet igen. Ute bara regnar det men i helgen ska det bli minusgrader. Vore kul att få åka pulka i alla fall ett par gånger den här vintern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar