Såhär på årets första dag, innan vardagen drar igång om några dagar, vill jag skriva ett inlägg till mina barn:
Jag älskar er. Min kärlek till er är oändlig. Den tar aldrig slut. Jag kommer att säga tusen och tusen gånger att man inte ska bitas, slåss eller nypas. Jag kommer att gäspa när jag ska läsa sagor, tröttna när ni lär er läsa.
Jag hoppas dock att jag oftast har tålamod, att jag oftast är glad, att jag har tid för er.
Men jag vill att ni ska veta just det, att min kärlek är oändlig. Inget annat spelar någon roll. Ni är mitt livs äventyr, mitt livs resa, mitt livs inspiration. Jag har väntat och jag väntade på just er, inte på några andra.
Ni är de bästa barnen.
Jag älskar er. Min kärlek till er är oändlig. Den tar aldrig slut. Jag kommer att säga tusen och tusen gånger att man inte ska bitas, slåss eller nypas. Jag kommer att gäspa när jag ska läsa sagor, tröttna när ni lär er läsa.
Jag hoppas dock att jag oftast har tålamod, att jag oftast är glad, att jag har tid för er.
Men jag vill att ni ska veta just det, att min kärlek är oändlig. Inget annat spelar någon roll. Ni är mitt livs äventyr, mitt livs resa, mitt livs inspiration. Jag har väntat och jag väntade på just er, inte på några andra.
Ni är de bästa barnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar