Nu är det dax att bli riktigt vuxen. Om jag vågar.

Nu har jag adopterat ett barn från Ryssland. Jag har fått ett biologiskt barn med Downs syndrom. Jag är bonusmamma. Jag borde helt enkelt klara allt. Så nu ska jag se om jag kan hålla mitt löfte att sluta färga håret. Jag menar, ska det vara snyggt måste jag färga det kanske varannan vecka om det inte ska synas några gråa hårstrån alls. Det är lika bra att ge upp. Lika bra att bli vuxen på riktigt.
Eller ska jag vänta tills jag fyller 50?