Från 0 till 3 på fyra år

I fredags efter jobbet köpte jag julklappar till barnen. Barnen - plural! Tre stycken. Det är otroligt hur mycket mitt liv har förändrats på bara några år, från augusti 2008 när vi träffades första gången. Det är bara drygt fyra år sedan, jag bodde ensam, var godkänd för adoption som ensamstående och tänkte nog att jag skulle leva ensam med mitt barn.
Nu har jag hus, man - och snart tre barn. Som har kommit till mig på olika sätt, en som fanns med från början, en som fanns i ett annat land och var så otroligt efterlängtad. Och en som en bonus, som jag ser det, som just nu finns i min mage och snart kommer ut. Kanske redan i natt? Det kan faktiskt hända.
Tre barn. Tre olika sätt att få dem. Jag ska absolut inte säga att allt är roligt och rosenrött och magiskt hela tiden. Men det är en nåd att få vara med om. Kanske särskilt vid min ålder, när man slutat att ta barn i sitt eget liv för givet.
Jag har absolut inte gjort något för att förtjäna dem.