Tänk om det är nåt fel på barnet?

När man är så gammal som jag och gravid, blir man erbjuden att göra tester för att se om det är nåt fel på barnet. Inte helt riskfritt - och vad ska man göra med svaret, om svaret visar att det är ökad risk för att någonting är fel? Och det är inte ens säkert att barnet är sjukt på något sätt, utan visar bara en ökad risk. Vi har inte gjort något test. Dels för att vi inte visste vad vi skulle göra med svaret, dels för att vi inte riktigt trodde på att jag var gravid förrän det nästan var försent att göra testerna.
Däremot har jag gjort fyra olika ultraljud. Det första i juli. Allt såg normalt ut, men det var någonting som barnmorskan inte riktigt såg, så han (ja, det var en manlig barnmorska) ville göra ett nytt ultraljud en vecka senare. Allt såg normalt ut då också.
För några veckor sedan kände jag mig orolig för att jag tyckte att barnet inte hade sparkat som förut. Då ska man ringa förlossningen. Där gör de ett så kallat ctg-test och ultraljud om de tycker att det är nödvändigt. I dag åkte jag in igen, eftersom jag tyckte att barnet inte hade sparkat som förut, även om jag hade känt att det rörde sig. Men - bättre att känna sig säker. Det kan ju hända saker även såhär i slutet av graviditeten. Eller - det kan ju hända hela tiden. Ibland händer det något under förlossningen; man har ju faktiskt inga garantier för någonting.
Så först var jag hos min vanliga barnmorska i dag, sen åkte jag till sjukhuset där jag ska föda och väntade mest. Ganska långtråkigt. Jag trodde att jag skulle komma hem lite tidigare i dag, men var inte hemma förrän klockan sju.
Men allt såg normalt ut, barnet rör sig och dess hjärta slår. Mitt bodtryck är normalt, magen växer som den ska. graviditeten är helt enkelt väldigt normal. Bara hoppas att det håller i sig.