Häromdagen hörde jag ett barn säga så till sin mamma. Jag tänkte att så ska mina barn aldrig behöva känna. Jag ska vara glad när jag träffar dem, även om jag förstås också kommer att vara stressad och ibland arg. Den här mamman var både och. Men det slog mig hur maktlösa barn är gentemot vuxna, hur utlämnade de är och hur de vill samarbeta med sina föräldrar för att allting ska vara bra.
"Varför är du inte glad mot mig?" Nej, hela mitt inre säger nej. Jag ska vara glad mot mina barn, glad att de finns, att de är de.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar