Om Glasberga hade varit här

Ett nytt bostadsområde byggs i Södertälje, ett lugnt villaområde. Glasberga. Glasberga har redan varit  i pressen. De som bor där vill inte att ett LSS-hem ska byggas där. Kanske är allt en missuppfattning. Eller tror de att folk med till exempel Downs syndrom är mer kriminella än folk i allmänhet? De sju och en halv månader vi har befunnit oss i den världen, borde någon ha sagt det: " Ja, sen är det ju en risk för ökad kriminalitet också." Men det har ingen gjort.
Jag tänker på om Glasberga vore här. I vårt nybyggarområde, inte så långt från Södertälje faktiskt. Om kommunen presenterade en plan här, att vi ska få ett LSS-boende som grannar, och att någon här skulle starta en namninsamling för att hindra det. Och jag tänker att det borde finnas någon med Downs syndrom i Glasberga, eller någon som kanske har en kusin eller gammal klasskompis som har Downs syndrom. Eller någon som har Aspergers syndrom. Eller kanske är dyslektiker. Eller kanske en nykter alkoholist. Eller alkoholist helt enkelt. Eller någon som har skilt sig, eller varit otrogen.
Fast det kanske inte har med saken att göra, jag har säkert både missuppfattat allting och överdriver, eller lämnar ämnet.
Men jag undrar vilket samhälle vi ska ha. Och Glasberga är ju inte här. Men skulle kunna vara. Det skulle kunna vara varsomhelst.