Det här vet ni ju redan eftersom ni är så erfarna, men det är mycket jobbigare att ha två småbarn än ett. Dubbelt så jobbigt. Ibland undrar jag: "orkar jag det här? Hur?" Men det finns ju inga alternativ. Men ibland känns det som att det är för mycket med två som är gnälltrötta, två som vill ha mat och uppmärksamhet och vill bli burna. Men. Det måste ju gå. Även om det är en uppmärksametskamp ibland, men det, tänker jag, är bara bra för deras personligheter. Och ibland är det Storasyster också, som kräver sitt - även av mig.
Men häromdagen funderade jag på om jag saknade något från tiden då jag inte hade barn och nej, faktiskt inte. Det är jobbigt och intensivt och vi är trötta jämt och ibland känner jag mig dränkt av allt. Men. Så länge som jag längtade efter barn. Jag saknar inget. Förutom det här: "kan vi inte bara vila i soffan i eftermiddag och somna till en film?"
Fast vi är väl där om några år igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar