Vi har fått en ny uppgift i livet: att arbeta för att personer med funktionsnedsättningar, till exempel Downs syndrom, inkluderas i samhället. På riktigt. Utan att bli bemötta med nedsättande kommentarer eller bli ett slags maskot. Inkluderade. På riktigt. Kanske har vi en särskild uppgift att arbeta för att dessa personer i till exempel Ryssland får ett bättre liv. I Ryssland överges de flesta, jag har hört hälften men också åtta av tio, barn som föds med Downs syndrom, ofta redan på BB. Det finns ingen plats för dem i samhället. Jag vill påminna om att för bara ungefär 40 år sedan rekommenderades de nyblivna mammor som fött ett barn med Downs syndrom i Sverige att lämna bort barnet. Till exempel Mats Melins mamma; Mats Melin som nu är en kändis och har spelat in flera långfilmer och reklamfilmer och stått på otaliga teaterscener i Sverige, senast i Trollkarlen från Oz.
Några av dessa barn i Ryssland får växa upp på barnhem som förhoppningsvis är bra. Men barnhemmen i Ryssland är överfulla och som bekant är de ryska adoptionerna åtminstone till Sverige just nu stoppade. Läste just att det finns omkring 600 000 föräldralösa barn i Ryssland. 600 000. Det är som....hela Göteborg, om inte mer.
Nu tror jag inte att vi kan lösa hela den här situationen, men med det liv vi nu har, brinner våra hjärtan extra för ryska föräldralösa barn, med eller utan Downs syndrom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar