I eftermiddags var en kompis till Lillsmurfen här i nästan tre timmar. Fullt ös med ritande, dansande, pärlande, fikande, hoppande barn. Lilla A ville förstås vara med hela tiden, men hänger ju inte med på allt. Den bästa utsikten har hon nog när jag håller henne och är med i leken jag också, om jag nu får det. I min ganska långa karriär som lillasyster, minns jag hur jag i barndomen absolut ville vara med min bror om han hade någon kompis hemma, fast det fick jag ju förstås inte. I Lilla A:s fall finns en kromosomavvikelse att ta hänsyn till också; hon kommer inte alltid att få vara med. Men jag hoppas att det i nybyggarområdet vi bor i och hon växer upp i, finns så många barn att hon ska vara en i gänget utan att majoriteten av de andra tycker att det är konstigt. Det vore nog välgörande även för dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar