En perfekt förälder. En förälder som aldrig gör fel, aldrig säger knasiga saker till sina barn, aldrig gör ett misstag. Finns de? Nej. Lika lite som det finns perfekta människor i största allmänhet (vilket vid närmare eftertanke är väldigt skönt).
Hör på radion om de två barnen i Marks (var det väl?) kommun, som inte får komma tillbaka till sina fosterföräldrar utan måste förenas med sin biologiska mamma. Jag vet absolut inget om detta fall, men jag vet att det är svårt att adoptera fosterbarn, och att fosterbarn varje halvår måste svara på frågor från myndigheterna, det vill säga staten, det vill säga oss (alla medborgare är väl staten?). Jag vet att många fosterbarn skulle vilja bli adopterade av sina fosterföräldrar; för i en del fall är de biologiska föräldrarna helt enkelt inte det bästa alternativet.
Självklart finns det inga perfekta människor som adopterar. Däremot har man gått igenom en obligatorisk föräldrautbildning och en utredning där det bedöms om man anses lämplig att adoptera. Jag säger inte att utredningarna är perfekta, och inte heller kraven från adoptivländerna. Däremot önskar jag att alla föräldrar skulle gå en obligatorisk föräldrautbildning, för att reflektera över vilka slags föräldrar de vill vara, vad de har med sig från sin ursprungsfamilj, vad de vill föra vidare. Diskutera med andra.
Det finns inga perfekta föräldrar, oavsett om deras barn har kommit via livmodern eller via ett barnhem. Däremot finns det väl förberedda adoptivföräldrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar