Anknytning i en adoptivfamilj är speciellt. Föder man barn lär sig barnet direkt vem som ger det mat, värme och omvårdnad. Adopterade barn har haft flera vårdnadshavare, många på barnhem, ganska många i fosterfamilj. Kanske har de inte knutit an till någon på riktigt, eller till flera - och har de knutit an till många är risken stor att de gör det även i fortsättningen. Därför är det så viktigt att adoptivfamiljen tar det lugnt i början, inte träffar för många människor - eller åtminstone att bara ett fåtal, den närmaste familjen, tar upp barnet i famnen, tröstar det. Det får inte ens mormor göra, inte förrän efter ett tag.
Svårt att förstå för många.
Men ibland finns det människor som lockar barn med godis för att göra hemska saker med dem. Har man då inte lärt sig hur en bra och en dålig anknytning känns - hur ska man då veta att man inte ska lockas av godis?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar