Det är mycket tal om surrogatmödraskap och insenimation nu. Eller det är nog mycket tal om att få barn över huvud taget. Två tv-serier berättar om alla som i dessa babyboomstider inte får barn - deras känslor, hopp, oro, förtvivlan. Och hur de väljer att gå vidare.
En del väljer att få barn via surrogatmödrar, andra inseminerar sig och några adopterar. Vad som är rätt för en är naturligtvis inte rätt för någon annan. Alla vägar till barn är bra. Jag vill dock bara påpeka att vi i dagarna blir sju miljarder människor på jordklotet. Det finns redan massor av barn. Jag tycker därför att alternativet adoption borde lyftas fram tydligare och tidigare. Enligt egen erfarenhet och enligt vad många andra berättat, berättar ivf-läkare och annan sjukvårdspersonal inget om adoption, om det alternativet. Kanske finns det de som gör det, men jag får en känsla av att man bara ser till sitt eget, man vill inte lyfta fram några andra alternativ.
Moderaterna ska utreda surrogatmödraskap i Sverige, Centern vill arbeta för att ensamstående kvinnor ska få insemineras i Sverige, men riksdagen säger nej.
Det är också så att vid en direkt fråga säger de flesta riksdagspartier (om Sverigedemokraterna och adoption finns en del att läsa på nätet, men före 2010 satt de inte i riksdagen och det var de aktuella riksdagspartierna som fick frågan) att de ska arbeta för att höja adoptionsbidraget. Men sedan händer ingenting. Jag har i alla fall inte märkt något. För många ensamstående som funderar på adoption kanske bidraget på enbart 40 000 kronor är för lite, eftersom det oftast kostar ett par hundra tusen att adoptera.
Det är bra att det talas om olika vägar att få barn. Det är bra att man får tre betalda ivf-försök, upp till en viss ålder, men jag tycker att man borde tala om alla möjliga sätt att få barn, att alla som arbetar med barnlösa borde göra det. Jag tycker att de olika kostnaderna ska sättas i relation till varandra. Självklart är det så att det inte bara är från Sverige folk vill adoptera, självklart beror det också på barnens födelseländer hur lång tid det tar att adoptera. Och en massa andra saker, det finns inga enkla svar.
Men jag skulle ändå önska att vi talade mer om adoption som en möjlighet att få barn. Barn som redan finns, som behöver ett hem och en familj och som bara väntar.
En del väljer att få barn via surrogatmödrar, andra inseminerar sig och några adopterar. Vad som är rätt för en är naturligtvis inte rätt för någon annan. Alla vägar till barn är bra. Jag vill dock bara påpeka att vi i dagarna blir sju miljarder människor på jordklotet. Det finns redan massor av barn. Jag tycker därför att alternativet adoption borde lyftas fram tydligare och tidigare. Enligt egen erfarenhet och enligt vad många andra berättat, berättar ivf-läkare och annan sjukvårdspersonal inget om adoption, om det alternativet. Kanske finns det de som gör det, men jag får en känsla av att man bara ser till sitt eget, man vill inte lyfta fram några andra alternativ.
Moderaterna ska utreda surrogatmödraskap i Sverige, Centern vill arbeta för att ensamstående kvinnor ska få insemineras i Sverige, men riksdagen säger nej.
Det är också så att vid en direkt fråga säger de flesta riksdagspartier (om Sverigedemokraterna och adoption finns en del att läsa på nätet, men före 2010 satt de inte i riksdagen och det var de aktuella riksdagspartierna som fick frågan) att de ska arbeta för att höja adoptionsbidraget. Men sedan händer ingenting. Jag har i alla fall inte märkt något. För många ensamstående som funderar på adoption kanske bidraget på enbart 40 000 kronor är för lite, eftersom det oftast kostar ett par hundra tusen att adoptera.
Det är bra att det talas om olika vägar att få barn. Det är bra att man får tre betalda ivf-försök, upp till en viss ålder, men jag tycker att man borde tala om alla möjliga sätt att få barn, att alla som arbetar med barnlösa borde göra det. Jag tycker att de olika kostnaderna ska sättas i relation till varandra. Självklart är det så att det inte bara är från Sverige folk vill adoptera, självklart beror det också på barnens födelseländer hur lång tid det tar att adoptera. Och en massa andra saker, det finns inga enkla svar.
Men jag skulle ändå önska att vi talade mer om adoption som en möjlighet att få barn. Barn som redan finns, som behöver ett hem och en familj och som bara väntar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar