Det här är inte okej

Mycket tjat om Lilla A:s läckande knapp blir det. Eller hennes läckande hål snarare, för det kan inte vara knappen eftersom vi bytt knapp flera gånger. Det måste väl vara dax att erkänna att de har gjort ett för stort hål, för de hittar inget annat fel.
I går kväll när jag gick och la mig, såg hennes pyjamas ut som på bilden. Det kanske inte syns så tydligt, men hon har aldrig haft så blöta kläder. Helt genomsur av läckande mat var hon.
På måndag ska vi träffa kirurg och sköterska igen. Det här är inte okej. 

Till Mats Melins med flera föräldrar säger vi: tack. Tack. Tack.

Jag har länge tänkt att skriva något om intervjun med Mats Melin i tidningen Vi. Nu när augustinumret kommit kan det vara läge att göra det. Mats, mer känd som "Ica-Jerry", var intervjuad i julinumret. När han föddes för 45 år sedan, fick hans mamma inte se honom på flera dagar. När hon väl fick göra det, sa läkarna att han inte skulle kunna lära sig någonting. Mamman fick ett adoptionspapper och en bröstpump. Han var inte önskvärd. Facit känner vi till: Mats är med i Glada Hudikteatern, har gjort många reklamfilmer och några långfilmer. Några långfilmer. Hur många har inte velat göra det men aldrig fått?
Mats Melin har alltså Downs syndrom. Synen på denna kromosomavvikelse har förändrats oerhört sedan han föddes. Det kunde ha varit min mamma. Det kunde ha varit jag. Eller du. Eller din moster, eller din kusin.
Jag hade tänkt skriva många kloka saker, men nu är klockan så mycket att jag inte orkar. Men det var nåt i stil med hur vi ser på varandra, vilka som får vara med i samhället. Får man vara med även om man inte är lika framgångsrik och glad som Mats Melin? Om man faktiskt inte kommer att spela in långfilmer, inte kunna prata, inte kunna gå?
Hur som helst, till Mats Melins föräldrar, och många andras, säger jag tack. Det är skönt med bevis. Ibland är det dock motbevisen som behövs. 

Årets varmaste dag tillbringade vi på Tom Tits

Oj, så varmt det är! I dag måste ha varit rekord, 33 grader var det när vi fikade på Tom Tits i Södertälje i eftermiddags. När vi kom hem visade termometern att det varmaste det varit på vår altan i dag var 38 grader.....
Tur att det finns några vattenattraktioner på Tom Tits. Vilket ställe alltså! Passar alla från noll till 99, om man har barnasinnet kvar. Vi var där med kompisar, träffades klockan tio och åkte inte hem förrän klockan 16. Nu sover de små. Snart somnar jag också. God natt. 

Grill med vänner och besvärlig knapp. Igen.

I förmiddags åkte vi till Astrid Lindgrens i Solna igen.Visade den läckande knappen. Igen. Talade med sjuksköterska. Igen. Den här gången talade vi också med en kirurg, vilket var bra. Jag tror att vi sa saker som vi inte sagt förut, eller rättare sagt nu känns det som att de förstår. Det har de gjort förut också, men nu har det gått löjligt lång tid då vi ibland måste byta kläder på Lilla A sex gånger om dagen, när hon vaknar varje natt för att knappen läcker och gör ont. (Ungen är snart beroende av Alvedon.) Vi fick en ny salva, kirurgen ska fundera, sjuksköterskan ska ringa på torsdag och vi ska på återbesök på måndag och börja i matträningsskola vecka 32. 
Eftermiddagen ägnade vi åt vänner från Göteborg som vi inte träffat på flera år, sen vi gifte oss. Sex barn, fyra vuxna. Studsmatta, lekplats, promenad, samtal, grill, kaffe. Så trevligt! 

Förskole- och högskoleförberedelser

Nu är det klart: till hösten börjar pappan på högskolan och läser till grundlärare med inriktning mot fritidshem. Fritidspedagog i folkmun. Det blir nog bra, tror och hoppas vi, tanken är att han kommer att vara mer flexibel och även närmare de små. Den minsta ska börja i förskolan om en månad och jag har faktiskt inte lika mycket förskoleångest som jag hade med Lillsmurfen. Inte än i alla fall. Det hinner jag säkert få.....
För övrigt är dagarna varma och fulla av lek och trädgård. Nästa vecka blir det förhoppningsvis bad.
God afton. 

"Mamma, om bebisarna ska komma in i magen måste man ju stoppa dem i munnen först."

Lillsmurfen fyller 4 om två månader. Nu har vi kommit in på de stora frågorna i livet: hur kommer bebisar till? Det var mig du hade i din mage. Brukar du ha en bebis i din mage? Har inte tjejer pung?
Häromkvällen hade han kommit på att om bebisarna ska komma in i magen måste man stoppa dem i munnen. Hur skulle de annars komma dit? Jag upplyste om att det faktiskt inte är så det går till. För några dagar sen kom han på att jag hade en bebis i magen och han trodde att det var han, men det var ju Lilla A, sa vi. Vi har berättat att han har bott på ett bebishus, att vi, mamma, pappa och Storasyster träffade honom och sen hämtade honom. Och att bebishuset finns i Ryssland. Pappa är född i England och morfar i Lettland, så för oss är det inte så stor grej. Inte för Lillsmurfen heller, i alla fall inte än så länge.
Jag väntar med spänning på fler diskussioner om hur bebisar kommer till, och andra livsfrågor. En annan vinkel på det hela om man är adopterad. Tror jag. 

Skor. Snor. Ikea. Grannar.

 De senaste dagarna har varit riktiga fixardagar. I måndags nya skor till Lilla A. Lite obekväma och konstiga, tycker hon nog, men de gör att hon håller balansen bättre och förhoppningsvis snart står utan stöd. Gå väntar hon troligen ett tag med, men hon går gärna när vi håller i. På eftermiddagen var vi på en 4H-gård en stund.
Vi har alla blivit snuviga och har inte planerat dagarna, men de har ändå blivit innehållsrika. I går var vi alla fem en tur på Ikea och det är alltid tålamodsprövande. Just nu känns det som om gränssättning är det enda vi sysslar med på dagarna, och konfliktlösning. Men ibland är det kul också. Skratt, lek och kramar mellan barnen, men mycket tid går åt till att berätta vad man får och vad man inte får göra. I dag har pappan börjat rensa i gamla papper och annat. Välbehövligt, för hos oss händer som bekant allt samtidigt; när vi flyttade in i vårt nya hus mars 2011 hade vi ett barn varannan vecka. Nu har vi på två små på heltid dessutom och har byggt en övervåning (eller inte vi, utan min man), lagt gräsmatta, byggt altan, planterat en del buskar. Och varit på sjukhus en lång period med Lilla A. Ja, varför inte göra allt på en gång liksom? Nu börjar det se lite mer civiliserat ut här hemma, men det krävs en del planerande, rensande och röjande.
Men vi har faktiskt också hunnit leka i den nya lekparken nära oss, och med grannar. Stökigt? Ja, ofta. Sömnlöst? Ja, ibland. I natt till exempel vaknade Lilla A tre gånger tror jag. Ständiga tvätthögar? Ja, absolut.
Men dagen i dag slutade med att jag gjorde en rabarberpaj med rabarber från trädgården och att vi åt den på altanen med kvällssol. Inte så illa.