Senaste tiden har det varit protester mot boende för ensamkommande flyktingbarn, protester mot hvb-hem. Och senaste dagarna har man kunnat läsa hur stödet för elever med särskilda behov, till exempel dem med dyslexi, dras ner eller in i Stockholm. Säkert är det så på fler ställen.
Låt mig säga såhär: att livet är komplext vet jag. Att man måste prioritera vet jag. Men någonstans trodde jag att de starka skulle ta hand om de svagare. De flesta av oss är kapabla, självständiga och starka, även om arbetslöshet, sjukskrivning och depressioner finns i de flestas bekantskapskrets. Men jag tänker att de elever som inte har dyslexi, ja de klarar ju sig ändå. Utan extra stöd. De som kommer ensamma till Sverige som barn, ja, de kanske behöver stöd. Om de inte kan tas emot i ett välmående villaområde - var kan de då tas emot?
Är det informationen som brister? För kunskap är grunden till mycket.
Nästa gång ett barn föds i din familj eller närmaste släkt, kanske det är ett barn med dyslexi.
Låt mig säga såhär: att livet är komplext vet jag. Att man måste prioritera vet jag. Men någonstans trodde jag att de starka skulle ta hand om de svagare. De flesta av oss är kapabla, självständiga och starka, även om arbetslöshet, sjukskrivning och depressioner finns i de flestas bekantskapskrets. Men jag tänker att de elever som inte har dyslexi, ja de klarar ju sig ändå. Utan extra stöd. De som kommer ensamma till Sverige som barn, ja, de kanske behöver stöd. Om de inte kan tas emot i ett välmående villaområde - var kan de då tas emot?
Är det informationen som brister? För kunskap är grunden till mycket.
Nästa gång ett barn föds i din familj eller närmaste släkt, kanske det är ett barn med dyslexi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar