I dag insåg jag att jag börjar jobba på måndag

Det kändes lite vemodigt. Nu har jag och Lillsmurfen varit tillsammans i stort sett dygnet runt sedan den 15 december. På måndag är det pappans tur att ta över och jag är inte ett dugg orolig. De kommer att få det bra och jag unnar både pappan och Lillsmurfen att få vara tillsammans. Men jag kan inte låta bli att fundera på om jag börjar jobba för tidigt, har han knutit an tillräckligt till mig? Kommer han att sakna mig? Har jag för bråttom? Snart förändras allt igen, om allt går bra. Visserligen kommer jag att vara hemma igen, men inte bara med Lillsmurfen. Kommer det att bli bra? Kommer jag/vi att klara det? Men vad är egentligen alternativet? Det måste gå bra.