Till Migrationsverket i onödan? Och vad är nästa steg efter namninsamling?

Har tidigare skrivit om hur vi varit på Migrationsverket två gånger för att skaffa ett fotoförsett uppehållstillståndskort. Första gången var vi där för tidigt eftersom Lillsmurfen inte fanns i något register ännu, trots nyfått personnummer.
Nu har jag fått veta att detta kort behöver man bara om man ska åka utomlands innan man fått medborgarskap. Jag undrar återigen varför man får så olika information, beroende på vilken handläggare man råkar tala med?
Sedan funderar jag på vad som är nästa steg efter namninsamling. Inget händer ju, inte ett enda svar efter Folkpartiets som eventuellt skulle återkomma. Starta Facebookgrupp? Be Carola göra nåt?
Vad tycker ni? 

Grabben pratar småländska

Jag är från Småland. Vi bor inte där nu. Men vår son härmar mitt tal, inklusive tungrots-r. Det är fantastiskt. Grävskopa heter till exempel "grrrrrä", telefonen säger "rrrr", gräva heter "grrrr-a." Ja, ni fattar. Alla r är tungrots-r. Ska bli kul att se om han byter uttal när han börjar förskolan. Eller när hans pappa, med ett helt annat uttal, är hemma i höst.

Sommaren är här och vi njuter!

Utflykt med öppna förskolan i dag. Sol, djur, fika och sällskap. Såna här dagar är det fantastiskt att vara föräldraledig!

Hade vår son kunnat bli narkoman? Och svar från Folkpartiet

Häromdagen såg jag ett nyhetsinslag på tv om att antalet missbrukare i Ryssland har ökat. Och det är lätt att tänka på den miljon barn och ungdomar som sitter på olika barnhem och andra institutioner i detta gigantiska land. Vad händer med alla dem som inte blir adopterade? Slängs de ut på gatan, får de jobb, klarar de sig, känner de någon som kan hjälpa dem?
Jag är så oerhört tacksam för att vi har fått vår son, och att han har fått oss. Tacksam över att hans födelsemamma lämnade honom till barnhemmet, så att han fick sin familj. Jag vågar inte ens tänka på vad som händer med dem som "blir över".
I dag fick jag svar från Folkpartiets gruppledare, Johan Pehrson, angående namninsamlingen. Han skriver:  "Hej! Jag har bett socialutskottsledamöterna i mitt parti att eventuellt återkomma till dig. 
Mvh 
Johan Pehrson "

Påminnelsemejl till politikerna

Jag har inte hört något från någon av politikerna angående namninsamlingen för högre adoptionsbidrag. Nu har jag därför skickat ett påminnelsemejl. Får se om nån hör av sig. 

Äntligen kusinträff!

Äntligen har de träffats - Lillsmurfen och hans sydsvenska kusiner. Vi kom hem i dag efter fantastiska dagar med solsken, åttaårskalas, skratt, studsmatta, drakflygning, släktingar och vänner, god mat och nya intryck.
Lillsmurfen är helt slut. Vi med. Men glada!

I dag för fem månader sen

December 2011. På ett hotell mitt i vintern väntar en mamma och en pappa på en skrikande, svettig och trött liten kille.
Han kom på förmiddagen med två andra pojkar, tvillingar, från samma barnhem, med ett svenskt par och en personal från barnhemmet som sällskap. Oj, vad han skrek när han kom. Men vad naturligt allt kändes. Han var vår och vi var hans, även om mamma var bäst till en början.
Nu är det maj. Vi är på en annan plats i världen. Han har föräldrar och syster, vi har son och bror. Pigg, glad, social, framåt. Pratar och lär sig, växer. Och det känns som om han varit här från början.
Det kunde inte ha blivit bättre. 

Varför så dålig kunskap om adoption hos myndigheter?

Jag kan räkna upp några exempel bara från de senaste månaderna:
Vi hade en handläggare på Skatteverket som sa att vår son måste ha det fotoförsedda uppehållstillståndskortet från Migrationsverket innan han kunde bokföras.
Ett annat par hade svårt att få tid för den obligatoriska läkarundersökningen, för "barnen var ju över ett år gamla". (Alla barn som adopteras måste göra en läkarundersökning. Detta borde finnas rutiner för på alla sjukhus.)
En person hade svårt att få föräldraledigt från arbetet eftersom hennes son ansågs för gammal.
En fick höra av Försäkringskassan att från i år kan föräldrarna vara föräldralediga för samma barn 30 dagar samtidigt. Handläggaren trodde att det gällde adoptivföräldrar också. Varför skulle det inte göra det? Varför får man så olika svar från olika handläggare i olika städer och finns det ingen samlad kunskap? Adoption har förekommit i flera decennier.

Bebisfascination

På iPaden finns ett program med populära sånger och ramsor, bland annat "Baka baka liten kaka". I en av versionerna är det en mamma som gör den ramsan med och för sin lilla bebis. Lillsmurfen älskar att titta på den, han älskar andra barn över huvud taget, även bebisar. Jag kan ine låta bli att undra om han bara är helt normal, eller om han ser att han inte ha fått vara med om en mamma sina första månader i livet. Finns minnena kvar av separationen från hans biologiska mamma och från barnhemmet? Och som hans mamma är det sorgligt att inte ha fått vara med om hans första leende, hans första steg, hans första... Vi tar igen allt med stormsteg. Men ändå. Det finns där.

När blir man för gammal för att bli adopterad?

Runtom i världen finns massor av barn som skulle kunna adopteras. Det finns också massor av barn som aldrig kommer att få ett riktigt hem, som bara får bo på barnhem. Men till slut blir de för gamla för det också. Vad som händer med dem då kan man bara spekulera i.
Jag vet ett barn som var åtta år när hon kom hit. Hon hade sagt till sin kompis att det var tur att de fick ett hem och föräldrar precis i sista minuten. Hade det gått något eller ett par år till, hade de fått vara kvar på barnhemmet.
När man tänker på det får man lite perspektiv. 

Redo för förskolan?

Det sägs att man ska vara hemma minst ett år med adopterade barn. I dag hörde jag att man ska vara hemma lika länge som barnet var gammalt när det kom. Tänk om barnet är fem år när man får det - att vara hemma fem år känns nästan omöjligt, i alla fall om man jobbar.
Jag har hört om adopterade barn som har knutit an till sina föräldrar så fort att de börjat i förskolan efter ett halvår. De har lärt sig mycket, utvecklats fort och haft ett stort behov av jämnåriga kamrater och den stimulans förskolan ger.
Jag känner också till föräldrar som tar föräldraledigt i ett och ett halvt år, och över två år sammanlagt (under förutsättning att man är två). Det är säkert jättebra. Rent emotionellt skulle jag kunna tänka mig att vara hemma några månader till. Men det är bestämt sedan länge att jag ska vara hemma till och med juni. I juli har vi båda semester och pappan ska vara hemma till och med jul. Hade vi fått ett ängsligt barn som inte knutit an, hade vi fått tänka om. Men nu har vi fått ett barn som inte har några problem med anknytning, som lär sig fort, är social, har behov av andra barn. Jag tror att det är helt rätt för honom att börja förskolan efter jul.
Eller tänker jag fel? Hur länge bör man vara hemma? Och finns det rätt och fel? 

Hur tänkte jag när jag sydde ihop ärmhålen?

Jag stickar ibland. Är typ medelduktig; tröjor, halsdukar, sjalar, ärmmuddar mest. Jag har de kvällar jag orkat stickat en tröja till Lillsmurfen. Häromkvällen skulle jag sy ihop den, men fick hjärnsläpp. Jag satt väl helt enkelt i andra tankar, för jag sydde ihop ärmhålen och det var omöjligt att ta upp dem. Garnet hade jag köpt i Ryssland. Ha ha ha ha..... ;-) Vi får väl åka dit fler gånger och köpa nytt garn.
Nu har jag tagit fram nytt garn, och dessutom tyg att sy byxor och tröja av. Jag ska använda hjärnan den här gången.
Till saken hör att jag för ett tag sen torktumlade en tröja som jag stickade till mig själv 1989. Nu är den alldeles för liten. 
Är det så att man blir förvirrad av att få barn? 

Ska barnet få bestämma vem som nattar?

Det är nästan alltid jag som nattar. Det har varit så från början, eftersom Lillsmurfen tydde sig till mig mest, och har fortsatt att göra det. Dock tyr han sig mer och mer till pappa. I går kväll bytte pappa blöja och sen nattade han Lillsmurfen, som protesterade eftersom han mest av allt vill vara med mig. Han har det inte dåligt hos pappa och han somnar även när pappa nattar. Om jag åker bort för att handla en timme, är han ledsen i en halv minut men finner sig sedan snabbt.
Vi tänker att det är bra att lyssna på barnet, men att det också är bra att barnet vänjer sig vid båda föräldrarna. Pappan ska vara hemma i höst och jag är inte ett dugg orolig, de kommer att ha det jättebra.
Ibland vill barn att en viss person ska köra vagnen; mamma, farmor, pappa eller moster. Ska man lyssna på det eller ska man bara göra det som är mest praktiskt just då?
Jag tycker både och (eftersom jag aldrig kan bestämma mig...;-)). Vad tycker du? 

Den bästa födelsedagen (bland annat har jag skickat namninsamlingen)

1. Efter många års väntan har jag detta år ett barn.
2. I morse tog han sovmorgon till 0640.
3. Pappa kom för att hälsa på några dagar.
4. Mamma ringde från semester i Italien.
5. Solen har skinit hela dagen.
6. Vi har inte gjort något särskilt; varit ute, fikat, lekt, promenerat.
7. Jag har fått fyra sms, fyra riktiga kort, ett telefonsamtal till - från min bror med familj - och typ 100 grattishälsningar på Facebook.
8. Våra syrener som vi planterade förra året börjar snart blomma!
9. Jag skickade namninsamlingen. Till slut blev det 564 namn. Hoppas att den faller i god jord! 

Glad vår - skickar namninsamlingen i morgon eller i övermorgon!

Nu ska jag snart skicka iväg namninsamlingen. Har skrivit följande till politikerna (förutom hej och sånt):


Jag och min familj adopterade i december 2011 ett barn. I september samma år startade jag en blogg om denna resa. På bloggen har jag ordnat en namninsamling för högre adoptionsbidrag, som jag skickar med i detta brev. I dag är det statliga bidraget 40 000 kronor (om man adopterar genom auktoriserad adoptionsorganisation, gör man en så kallad enskild adoption får man inget bidrag), där det legat sedan år 2000. Mediankostnaden för en adoption är i dag 225 000 kronor. Att gå den obligatoriska föräldrautbildningen kostar pengar, resan eller resorna till landet kostar pengar. Får man barn genom att föda det, står samhället för kostnader för mödra- och förlossningsvård.

Staten tycker att det är bra att människor skaffar barn, eftersom det betyder framtida skattebetalare, men alla får inte barn genom att bli gravida och föda barnet. Vi tycker att adoptionsbidraget ska höjas till minst det dubbla och det får gärna höjas retroaktivt; säg till exempel att alla som adopterat från 2005 och framåt skulle få det höjda adoptionsbidraget. Jag har skickat detta brev till finansministern, socialministern samt till riksdagspartiernas gruppledare.