Ja, som sagt, tiden kan bli något enahanda ibland. Men den kommer aldrig tillbaka. Lillsmurfen blir äldre och större för varje dag och tiden går, trots allt, så fort. Snart kommer jag att sakna att ha en son som vill dammsuga och rengöra toaletten flera gånger varje dag, snart kommer jag att sakna att få snoriga pussar, snart kommer jag att sakna att bära honom på armen.
Den här dagen har vi inte gjort något speciellt egentligen. Och det är de dagarna man ska minnas och ta vara på, för de utgör den mesta tiden av livet. En sak har varit speciell: Lillsmurfen har träffat sin morfar för första gången, som är på besök tills på måndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar