...det är ändå någonting med ord. Vad folk säger. Att många säger bebis om Lilla A, "akta bebisen" senast i går när vi var på Tekniska museet. Hon följer sin tillväxtkurva, människor med Downs syndrom har en egen och blir i snitt 20 centimeter kortare än människor utan Downs. Hon ser därför för ett otränat öga inte ut att vara mer än ett eller ett och ett halvt år, men har levt i tre.
Det var också något jag hörde i dag som fick mig att känna mig lite halvledsen eller fundersam. "Det är något fel i huvudet på dem allihop." Jag är, som jag skrivit förr, inte perfekt, jag skriver detta lika mycket till mig själv eftersom jag också säger en massa saker som kanske inte är helt... perfekta. Vad använder vi för ord om och till varandra egentligen? Vad innebär det att möta någon med respekt, att tala om någon annan med respekt?
Vad menar vi till exempel när vi säger att inte kunna få egna barn? Eller frågar en adopterad om hen saknar sina riktiga föräldrar?
Något att fundera vidare på. För oss alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar