I dag var det dags igen - för lite näthat. Ordföranden i Svenska Downföreningen skrev en debattartikel i Aftonbladet om att vi borde rocka sockor och acceptera olikheter även efter den 21 mars. Naturligtvis var det många som kommenterade och det är inte klokt vad folk vräker ur sig! Nu ska jag säga att jag inte har läst alla kommentarer, delvis för att jag hela dagen har varit i Luleå på en konferens. Men jag vet ju ändå att folk önskar att personer med funktionsnedsättning ska dö, eller homosexuella, eller flyktingar, eller folk med en annan hudfärg, eller annan dialekt, eller som är allmänt dumma i huvudet enligt dem. Tragiskt att det är så. Många skriver ju bara för att skriva. Sorgligt.
Att ha olika åsikter är bra, men det bästa är att diskutera dem öppet, på ett respektfullt sätt och leta sig fram till en lösning, inte att sprida hat på nätet.
Och så tänker jag på alla goda krafter som finns: ideellt arbetande människor till exempel. Människor som inte klagar utan gör något, även om de inte har svar på hur allting ska lösas. Jag ruskar av mig hatet, vet inte riktigt hur jag ska bemöta det, tänker på alla bra människor som finns runt mig. Och lever vidare. Och möts av två hoppande och kramande barn i dörren när jag kommer hem. Kramar i tanken om alla som sprider hat och tänker att det är det de behöver. Naivt kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar