Alltså, nyttigt är det ju bra att äta. Det är bra att ta hand om sig själv. Men nyttig som i "Är du nyttig lille vän?" gillar jag helt enkelt inte. Jag gillar förstås, och tycker att det är nödvändigt för att samhället ska fungera, att alla som kan jobba ska jobba i så stor utsträckning som det går och som de orkar. Det måste finnas företag som kan anställa människor. Det måste finnas en offentligt betalad sektor. Det är väl på något sätt självklart - hur den ska finansieras på bästa sätt och hur det ska bli bästa möjliga förutsättningar för företag som möjligt, ja, om det finns olika åsikter och jag är inte politiker så det överlåter jag åt någon annan att fundera ut. Men de senaste dagarnas uppmärksamhet kring Downs syndrom i Aftonbladet, har fått mig att fundera på ordet nyttig. Är det nyttigt att ha människor med Downs syndrom i vårt samhälle? Ja, är det nyttigt? Vad säger du?
Jag har jobbat i snart 20 år på Lärarförbundets tidningsavdelning, på olika tidningar och i olika roller, men alltid skrivit mycket om estetiska ämnen. Ibland måste de försvara sin plats i skolan och får ofta uttrycka att till exempel musik är nyttigt för matte. De duger alltså i mångas ögon inte i sig själva utan måste vara nyttiga för de viktigare, anser många, ämnena svenska, engelska och matematik.
Jag struntar faktiskt i om musik eller min dotter är nyttiga. För två veckor sedan bjöd jag hem några gamla spelkompisar. Först fikade vi, sedan spelade vi. Det var väldigt roligt! Och min dotter - vad skulle vi vara utan henne?
Hej då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar