och tyckte inte alls att det var roligt längre. Eller såhär var det; jag åkte förbi en affär på väg hem från jobbet, en affär som säljer textilväskor och andra saker i textil som personer med utvecklingsstörning har gjort. Och så kom jag att tänka på en gammal kompis som skulle ha kunnat skämta om den affären. Och så tänkte jag att jag har säkert skrattat åt personer med utvecklingsstörning, eller personer som inte är som jag, flera gånger. Är det verkligen roligt? Är det roligt om jag skämtar om till exempel personer med mörk hudfärg, jag som inte har mörk hudfärg själv? Eller måste man få skratta ibland? Vad tycker du?
I dag var vi hemma på förmiddagen. På eftermiddagen träffade vi kompisar i Huddinge ett par timmar och klättrade, hoppade, gungade och fikade. Då skrattade vi flera gånger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar