Ett dygn med sondmatning, svinkoppor och femårskontroll

Lilla A hade feber i fredags kväll, men var bra i helgen. I måndags morse hade hon feber igen och pappan var hemma. I går stannade jag hemma, vi åkte till vårdcentralen och fick penicillin. Hon var rosslig och med hennes historia med tre (eller är det fyra?) lunginflammationer ville jag kolla. När vi kom hem blev hon sämre, andades ytligt, så jag åkte till akuten på Huddinge sjukhus. Vi blev inskrivna och Lilla A bedömdes behöva mer vätska så hon fick nässond eftersom hon inte åt eller drack så mycket. Vätskeersättning och övernattning. Trött Lilla A, trött mamma, trött mormor som var med de första timmarna.
Men i dag var Lilla A mycket bättre, hon var sig själv helt enkelt, lekte, kastade saker, skämtade, gick omkring, gömde sig i garderoben. Ingen feber. Enbart snuva och lite rossel. Och svinkoppor. Tror de i alla fall. Jag har börjat vänja mig vid tanken på att vägen kommer att bli lite mer krokig med Lilla A (men så mycket mer man får se om man tar in på livets småvägar). Nu är det skönt att vara hemma. I morgon ska pappan vara hemma och jag ska, enligt planen, jobba.
I eftermiddags kunde både jag och pappan gå på femårskontroll med Lillsmurfen, medan mormor var hemma med Lilla A och Storasyster. 17,2 kilo, 108,2 centimeter, bra syn, bra balans, kunde rita en gubbe. Inga anmärkningar. Efter att han fixade polyp och halsmandlar är maten inte längre ett problem. I dag åt han tio köttbullar och två potatisar till middag. Och han pratar fortfarande småländska.