Så futtig man känner sig inför Medelhavet

En Ikeapåse med kläder. Några hundra kronor. Så futtig man känner sig inför flyktingverkligheten, som sker här, i Europa, mitt framför våra ögon. Och ingenting känns det som man kan göra. Man gör lite grann. Andra gör också lite grann och sen tar vi tunnelbanan hem och lagar falukorv.
Ja, det är fruktansvärt. Mest fruktansvärt är likgiltigheten. De kränkande kommentarerna. Handlingsförlamningen. Diskussioner om volymer. De är faktiskt människor. Min pappa, till exempel, var båtflykting på ett annat hav för länge sen.
I dag var vi på Naturhistoriska med Lillsmurfens gudmor och tittade på dinosaurier. Sen tog vi både tunnelbana och pendeltåg hem.