I mina tankar just nu: Kenya, Sverigedemokraterna, Mulle och konsten att uppfostra barn

Senaste veckorna har fyllts av rapporter om tiggare, reklam i tunnelbanan, flyktingar som dör på havet eller i lastbilar, partier som vill begränsa invandringen och EU som säger att det inte går. Eftersom alla länder i unionen har åtagit sig att ta emot ett visst antal flyktingar. Så är det med det. Det är en stor och komplicerad fråga, men jag skräms av debattklimatet lika mycket som i mitt förra inlägg, skräms av att ordet "volymer" förekommer. Det är trots allt människor vi talar om, kan vi inte, om frågan än är stor, hålla oss på en viss värdighetsnivå?
Förutom det har jag ägnat några tankar åt de familjer som befinner sig i Kenya för att åka hem med sina (adoptiv)barn efter sju månader tillsammans. Senaste budet är att det inte blir ett domstolsavgörande förrän 18 september. Hur skulle du känna om någon efter sju månader med din bebis sa att du inte får vara förälder längre? (Fast rent juridiskt är de ju inte föräldrar ännu.)
Sommarvädret fortsätter, i dag var det soligt men något blåsigt och jag och barnen inledde terminens Mulle. Skönt och vilsamt i skogen! Men det är ganska jobbigt att vara iväg ensam med dessa två barn, men ibland önskar jag att jag inte blev så stressad. Ibland tänker jag att jag skulle vilja spela in mig själv på film för att höra hur jag låter. Jag skulle verkligen vilja vara coolare, men jag önskar också ibland att de kunde göra som jag säger. Att inte stå på förarplats i bilen så fort jag öppnar dörren, när de ska sitta i sina stolar. Hur som helst - jag reflekterar i alla fall över mitt föräldraskap och det är första steget till förbättring.
Ja, det var en snabb uppdatering. Nu ska vi titta på film.