Jag har haft massor av känslor runt detta, bland annat för att vi varit hemma med Lillsmurfen i endast ett år när det nya barnet kommer. Hur kommer han att ta det? Hur kommer han att reagera inför faktumet att han är adopterad och inte det nya barnet?
Många frågor. Nu börjar jag i alla fall förstå att jag är gravid. Om något händer, får ni följa med på den resan också.
Oj. Grattis, hur mycket som helst!
SvaraRaderaÅ vad spännande Annika! Jag följer dig flitigt fast kommenterar i liten grad. Livet är underligt och vidunderligt ibland. Kram, Sofie L.
SvaraRaderaGrattis!! Våga tro på att det går bra. Känner flera som har "både och" - Superfina familjer o trygga älskade barn. Lycka till:) Anna s
SvaraRaderaÅh, va roligt! Håller tummarna =)
SvaraRaderaHej! Hittade in till din blogg genom en slump. Jag är adopterad och har en lillebror som är mina föräldrars biologiska son. Idag är jag 20 år och han 18 år. Själv var jag 2 år när lillebror föddes då jag var lite över året då jag kom till Sverige.
SvaraRaderaMina föräldrar har alltid varit öppna med hur det gick till. I början pratade vi mycket om att jag hade två mammor. En Kina-mamma och en Sverige-mamma. Jag fick alltid ställa frågor och fick alltid ärliga svar (som passade min ålder dock såklart) Jag har aldrig haft några problem med att jag är adopterad och min bror är det inte. Så oroa dig inte! :) Hoppas att allt går bra nu!
Och smurfens stora syster ska bli stora syster. :-)
SvaraRaderaHåller tummarna för att det ska gå vägen denna gången! Lill-Smurfen kommer säkert ta det bra - han får ju ett syskon. :-) Kram från Hedvig!
SvaraRaderaStort Grattis!!!
SvaraRaderaEn bok som kanske kan passa smurfen finns här: http://www.bokus.com/bok/9789163869457/vems-bebis/
Mvh Märta
Tack alla!
SvaraRadera