2012-07-24
"Du blir säkert gravid när adoptionen är klar och du slappnar av"
Jo, det är rätt många som säger att de känner någon eller några som fått biologiska barn, som det heter, efter att de adopterat. Själv känner jag ingen, förutom mig själv (om allt nu går bra).
Det är vanligt att man får höra att det är för att man slappnar av. Jag tror ingenting och vill helst inte höra den kommentaren igen. Det finns ingen exakt siffra på hur många oförklarligt barnlösa, som vi, som får barn efter några år, men det finns en undersökning som säger att det är ungefär tio procent har jag läst någonstans. Men - detta är oberoende av om de adopterar eller ej. Adoptionen har alltså ingenting med saken att göra.
Folk får tro vad de vill, att det hjälper att slappna av till exempel. Själv har jag inga som helst teorier om detta längre. Och jag vill helst slippa kommentarer av det slaget. Jag har faktiskt inte fått så många dumma kommentarer, måste jag erkänna, mer än att "det är väl typiskt" och "det är bara för att du slappnar av nu". (Tänk om mannen är spänd då?)
De senaste dagarna har jag fått läsa om en drös konstiga kommentar som andra har fått. Jag tänker inte upprepa dem, det är de inte värda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du får kontra med detta nästa gång du stöter på någon som tänker lite tokigt:
SvaraRadera"Om det nu handlar om att vi kvinnor ska slappna av för att bli gravida hur kommer det sig då att kvinnor som lever i krigszoner, med män som misshandlar eller blir våldtagna blir gravida? De lär ju knappast vara särskilt avslappnade... "
Hoppas du slipper höra det jag fick höra. Lycka till med graviditeten och var stolt: Du får uppleva två helt fantastiska sätt att bli mamma på, det är en fantastisk gåva och de båda sätter ska och kan inte jämföras, det enda som jag verkligen kan säga är att man älskar inte barnen mer eller mindre för att de kom till en på olika sätt, jag hade tom svårare att knyta an till min biodotter än vad jag hade till a-sonen, alla som tyckte att det är ju så fantastiskt att föda barn och få vara med från början, jo, det är ju så, helt klart men jag tyckte det var överskattat att få en sån liten nyfödd bebis, som låg där, liten, sov, åt, bajsade, det var vad hon gjorde! Att få en 13 månaders krypande liten människa som visade tydligt vad han kände, gav mig leenden och lade sina armar om min hals, det var mkt lättare att hantera för mig. Men det tog inte lång tid innan jag verkligen kände att min dotter var precis lika älskad som min son som jag inte fött. Nu är dom 6 och 2,5 år och de älskar varandra och jag älskar dom precis lika mkt men på olika sätt utifrån dom individer dom är. Lycka till!!
SvaraRadera