I mina tankar just nu: Kenya, Sverigedemokraterna, Mulle och konsten att uppfostra barn

Senaste veckorna har fyllts av rapporter om tiggare, reklam i tunnelbanan, flyktingar som dör på havet eller i lastbilar, partier som vill begränsa invandringen och EU som säger att det inte går. Eftersom alla länder i unionen har åtagit sig att ta emot ett visst antal flyktingar. Så är det med det. Det är en stor och komplicerad fråga, men jag skräms av debattklimatet lika mycket som i mitt förra inlägg, skräms av att ordet "volymer" förekommer. Det är trots allt människor vi talar om, kan vi inte, om frågan än är stor, hålla oss på en viss värdighetsnivå?
Förutom det har jag ägnat några tankar åt de familjer som befinner sig i Kenya för att åka hem med sina (adoptiv)barn efter sju månader tillsammans. Senaste budet är att det inte blir ett domstolsavgörande förrän 18 september. Hur skulle du känna om någon efter sju månader med din bebis sa att du inte får vara förälder längre? (Fast rent juridiskt är de ju inte föräldrar ännu.)
Sommarvädret fortsätter, i dag var det soligt men något blåsigt och jag och barnen inledde terminens Mulle. Skönt och vilsamt i skogen! Men det är ganska jobbigt att vara iväg ensam med dessa två barn, men ibland önskar jag att jag inte blev så stressad. Ibland tänker jag att jag skulle vilja spela in mig själv på film för att höra hur jag låter. Jag skulle verkligen vilja vara coolare, men jag önskar också ibland att de kunde göra som jag säger. Att inte stå på förarplats i bilen så fort jag öppnar dörren, när de ska sitta i sina stolar. Hur som helst - jag reflekterar i alla fall över mitt föräldraskap och det är första steget till förbättring.
Ja, det var en snabb uppdatering. Nu ska vi titta på film. 

Läser om ett eventuellt adoptionsstopp i Kenya. Känner för alla dem som befinner sig i berg-och-dal-banan adoption.

I helgen kom ett besked att de kenyanska myndigheter beslutat att stoppa alla internationella adoptioner. Det är inte bekräftat, men jag känner så för alla dem som är i landet för att adoptera. För de som vill adoptera och står i den långtråkiga och ovissa kön. Tänker på de barn som väntar på sina föräldrar. I dag tänder jag ett extra ljus för dem. Det är en sådan berg-och-dal-bana att adoptera och jag önskar att det skulle gå fortare, för allas skull.
Här kan man läsa om Kenya på Adoptionscentrums hemsida.

Sista barnet från Ryssland?

Nu har barnen från Ryssland kommit hem till sina svenska familjer, barnen som det för ett antal månader sedan berättades om i svensk media. Plötsligt meddelade Ryssland att landet inte ville adoptera barn till länder som godkände samkönade äktenskap. En del familjer hade redan träffat sina barn och ingen visste om de skulle få träffa dem igen. Den ångesten kan jag inte tänka mig in i, inte för föräldrarna, inte för barnen. Men de adoptioner som hade påbörjats är avslutade och barnen är hemma. Tacksamhet. Lättnad.
Frågan är dock om detta var de sista barnen födda i Ryssland som adopterades till Sverige. Adoptionscentrum och Barnen framförallt hoppas att de kan fortsätta sina verksamheter i landet, men vet inget ännu. Det finns många barn som väntar och längtar efter sina föräldrar. Mellan 500 000 och 1 000 000 i Ryssland.
Men det är ju inte jag som bestämmer i Ryssland.
http://www.mynewsdesk.com/se/adoptionscentrum/pressreleases/nu-har-barnen-fraan-ryssland-faatt-sina-familjer-1040654

Låt oss hoppas på nytt adoptionsavtal mellan Sverige och Ryssland

Just nu tar varken Adoptionscentrum eller Barnen framförallt emot nya ansökningar om adoptioner från Ryssland. Sverige måste ha ett nytt adoptionsavtal med Ryssland. Jag hoppas verkligen att det blir av. I Ryssland finns runt en miljon barn som behöver en familj. 

KD har skrivit en motion om högre adoptionsbidrag

I dag fick jag svar av Adoptionscentrums, AC,  ordförande Jan Göransson. AC har ju också uppvaktat politikerna i frågan om adoptionsbidraget. Jan Göransson berättar att två ledamöter i KD har skrivit en motion om att de tycker att adoptionsbidraget ska höjas. Glädjande - samtidigt skriver han att nu är det upp till oss att uppvakta så många riksdagsledamöter som möjligt i frågan. 
Bara att sätta igång! Jag har egentligen inga tips på vilka ledamöter man kan mejla, men jag skulle föreslå bland andra Barbro Westerholm, Folkpartiet, som svarade på min namninsamling. 
Här är motionen (2012/13: KD 659)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheten att höja och indexera adoptionsbidraget.

Motivering

Adoption är en möjlighet för ett barn som av någon anledning mist sin mamma och pappa att få en ny familj. Samtidigt får vuxna som längtar efter barn en möjlighet att bli förälder.

Det centrala vid alla adoptioner är att adoptionen ska vara för barnets bästa. FN:s barnkonvention ställer särskilt stränga krav och dess artikel 21 föreskriver att staterna ska säkerställa att barnets bästa beaktas främst. Det innebär att inga andra intressen – vare sig ekonomiska eller politiska, vare sig hos adoptanternas eller ursprungsföräldrarnas – får ta över eller ens jämställas med barnets. Här har socialtjänsten, adoptionsorganisationerna och den ansvariga myndigheten MIA ett stort ansvar för att detta efterlevs.

Antalet inhemska spädbarnsadoptioner i Sverige är ytterst begränsat, med knappt ett 20-tal adoptioner per år. Myndigheten för internationella adoptionsfrågor, MIA, uppger samtidigt att sedan 1969 har ungefär 49 000 barn kommit till Sverige genom internationella adoptioner och att det varje år kommer cirka 800 barn till Sverige genom adoption. För att underlätta internationella adoptioner infördes 1988 ett adoptionsbidrag på 20 000 kronor, utifrån ambitionen att samhället skulle hjälpa till med ungefär hälften av de kostnader som då var förenade med en internationell adoption. 2001 höjdes bidraget till det dubbla, 40 000 kronor, vilket då motsvarade omkring 40 procent av den genomsnittliga adoptionskostnaden. Nu har kostnaderna ökat ytterligare och Adoptionscentrum – en av de större intresseorganisationerna för adoptionsföräldrar i Sverige – anser att genom att höja adoptionsbidraget till två prisbasbelopp skulle bidraget återigen uppgå till omkring 40 procent och genom att knyta bidraget till basbeloppet skulle en rimlig indexering samtidigt ske. I 2013 års siffror skulle detta motsvara 89 000 kronor. Detta skulle genom att minska adoptivföräldrarnas ekonomiska belastning även gynna barnet.

Utifrån barnperspektivet finns det anledning att uppmuntra till adoption, så att barn som exempelvis får börja sitt liv på ett barnhem kan få en egen familj genom adoption. Därför bör regeringen se över möjligheten att höja och indexera adoptionsbidraget.

Stockholm den 4 oktober 2012
Mikael Oscarsson (KD)	Roland Utbult (KD)