Innan jag hade barn, innan jag ens var i närheten av att få barn, alla långtråkiga dagar (tyckte jag). Då var det värsta (i alla fall bland det värsta) jag visste att folk pratade om sina barn. Eller om sina förlossningar. Senaste tiden har jag tänkt på att jag håller på att bli, eller kanske redan är, likadan. Jag kan inte prata om något annat än mina barn och hur min förlossning respektive adoptionsprocess var (eller jag gör det i alla fall väldigt mycket). Jag måste skärpa mig. Jag vet att det kan vara väldigt känsligt, det här med barnlängtan. Eller helt enkelt väldigt tråkigt, om man inte alls är intresserad eller om man längtar efter barn men inga har. Livet är ju så mycket mer. Jag är ju så mycket mer, även om vårt liv just nu kretsar väldigt mycket kring barnen. Det är ju bra det, men det finns ju ett liv utanför. Utanför vårt.
I dag visade sig solen. Solen! Jag var ute först med båda barnen, sen med bara Lillsmurfen när Lilla A åt och sov mitt på dan. Pappan monterade äntligen ner studsmattan, satte in grillen i förrådet och satte upp ljusslingan på altanen. I går tjuvstartade vi advent med att sätta upp två stjärnor i vardagsrumsfönstret. Glöggen började vi på förra veckan. Vintern kan komma.
Egentligen skulle vi ha åkt till våra nya kompisar (från teckenlägret i somras) i Gnesta i dag, men ett av deras barn fick hosta och feber. Då skulle Lillsmurfens förskolekompis ha kommit hit, men han fick också feber. (Jag gillar fortfarande inte november.) Men Lillsmurfen träffade flera kompisar i lekparken i dag ändå. Så dagen blev bra, vi träffade flera grannar tack vare solen. Och om en månad fyller Lilla A två år. Två år!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar