Magsjukedag. Eller när jag slutade ha dåligt samvete.

I går var vi ute hela dan. Lämnade bilen för lite fix klockan tio, lämnade kläder till Stadsmissionen efter det, åt lunch och åkte sen till Skansen med vår kompis C och var där hela dan. Kom hem efter sju någon gång. Det var en fantastiskt fin dag! Strålande sol och glada barn. I dag var det dock lite hängigare, lite magsjuka och trötta barn. Strålande sol i dag med men vi har inte varit ute så mycket. Vardagslivet just nu är att mannen jobbar så mycket som möjligt på övervåningen innan han börjar jobba om två veckor. Det är bra, men det innebär att jag tar hand om småbarnen själv (storasyster klarar sig själv mer eller mindre och är för tillfället inte här). Det är klart jag klarar det, snart är det ju bara vi igen. Men det är intensivt. Och Lillsmurfen får inte vara ute själv, jag vill se honom. Ibland händer det att han leker med grannarna, men favoritgrannen är bortrest just nu och han är fortfarande för liten för att gå till dem själv. Han kräver uppsyn. Och Lilla A äter fortfarande via sond (det ska bl väldigt skönt när den tiden är över) och matas var tredje timme på dagtid. Lite trixigt alltså. När jag matar Lilla A får Lillsmurfen helt enkelt vara inne och titta på nån film. Och han klagar inte egentligen, vill bara hellre vara ute.
Men i dag slutade jag att ha dåligt samvete. Vi har haft en jättebra sommar med både besök och resa. Han är ute, han har både gräsmatta, studsmatta, såpbubblor, en liten pool, grannpojke och andra vänner som vi träffar. Han lider på intet sätt. Den här sommaren är det såhär. Det är mycket pyssel med Lilla A och det får han finna sig i. Det gör han. Så egentligen vet jag inte ens varför jag har haft dåligt samvete. Eller för vad.
Men jag har ju slutat med det nu. Mina barn har den bästa mamman i hela världen. Så är det faktiskt.