Så fort gick de månaderna

Sommaren är inte slut, men i morgon ska mannen börja jobba igen. Han som skulle ha jobbat hela året, har bara hunnit jobba en månad i år. Det har varit skönt att vara hemma båda två, så jag känner mig faktiskt lite nervös för hur det ska gå. Det är intensivt med två småbarn och Lilla A ska ha mat var tredje timme. Lillsmurfen börjar förskolan på måndag, så nu är det vi tre i tre hela dagar (storasyster är inte här just nu). Men jag har garderat mig med kompisträffar, så jag kanske klarar mig. Eller rättare sagt, det är klart att jag, att vi, klarar det.
Det kommer att gå bra, det kommer att gå bra, det kommer att gå bra.
Jag vet att vissa dagar är det mer intensivt och jag kommer att känna mig arg, ledsen, frustrerad och allt möjligt.
Men om några månader står jag i lunchkön på jobbet och längtar hem. Jag vet att det kommer att bli så.