Hej hej,
söndag kväll och nu tänkte jag ta upp en politisk åsikt, eller i alla fall en åsikt. Det är dyrt att adoptera. Det kan kosta upp till 200 000 kronor och då tillkommer resor man måste göra - i vårt fall kommer det att bli tre resor, vi har alltså två kvar och det blir en hel del tusenlappar sammanlagt.
Av staten får man 40 000 kronor i adoptionsbidrag. Samtidigt vet jag att man får tre försök för IVF-behandling, alltså när en befruktning inte "tar" på naturlig väg - upp till det år man fyller 35, eller något sånt (jag kan inte de exakta siffrorna). En IVF-behandling är vad jag vet värd 30 000 kronor. Gör man tre försök kostar det staten 90 000, mer än dubbelt så mycket adoptionsbidraget.
Det är här jag inte riktigt hänger med. Jag vet naturligtvis att de flesta vill ha biologiska barn; det är liksom det man längtar efter: någon som liknar mig, föra generna vidare, se släktbanden med mormor, farfar, faster, kusiner.....och så vidare. Det är det som ligger närmast till hands. Man vill ju också ha sitt barn från början, ta hand om det från dess första stund. Att inte få ha sitt barn från början tror jag är den största sorgen för dem som adopterar, i vissa fall missar man flera år. Men för övrigt tror jag inte det finns någon adoptivförälder som inte ser sitt barn som sitt eget, som inte älskar det lika mycket som ett biologiskt barn. Adopterade barn är otroligt efterlängtade. Då tycker jag också att staten ska ge lika mycket pengar i adoptionsbidrag - eller jag undrar egentligen varför man inte får alternativet adoption presenterat för sig tidigare när man gör en IVF-utredning (vi har aldrig gjort någon, men vi undersökte oss i alla fall efter våra två missfall). Många verkar vara så fixerade vid just biologiska barn - samtidigt som det finns tusen och tusen barn som måste tas om hand. Det är dessutom mer miljövänligt att adoptera; man ökar inte jordens befolkning ett dugg. Det borde regeringen ta fasta på.
Sov gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar