I USA har de vad jag vet ingen tillsynsmyndighet för adoptioner. Detta har vi fått veta eftersom vi skulle ha tagit emot två barn, men efter några veckor ringde de från adoptionsorganisationen och sa att dessa barn skulle till ett sommarläger i USA. Dit skulle blivande adoptivföräldrar komma och "granska" barnen, alltså ungefär som det gick till på typ 30-talet i Sverige. I oktober, alltså nu i dagarna, skulle sedan föräldrarna få ansöka om de barn de ville ha - kanske de sötaste kan man väl tänka sig. Fast jag är ju lite elak nu, men jag tycker faktiskt inte att det är klokt.
Inget ont om barnen - det äldsta barnets bästis var på detta läger förra året och hade blivit adopterad dit. Barnet hoppades väl på att få träffa sin bästis i detta stora land, men hur stor är sannolikheten för det? Och hur kan man behandla barn på detta sätt - att låta dem åka på ett "adoptionsläger" för att eventuellt bli utvalda av föräldrar? Låter som slavhandel i mina öron.
Jag tänker också på Madonna och "Brangelina"; hur goda förebilder är de? Vad jag vet har de bara åkt till länderna de adopterat ifrån och mer eller mindre tagit en unge. Jag kanske har fel, men det är uppfattningen jag har fått.
Visst är det oerhört frustrerande och tröttsamt med hela processen i Sverige och inte minst i adoptionslandet - alla papper man ska fylla i, alla frågor man måste besvara. Hela livet måste man vända ut och in på. Men det är ju för barnens skull. Och jag är tacksam för att vår tillsynsmyndighet är väldigt noggrann: http://www.mia.eu/
Inget ont om barnen - det äldsta barnets bästis var på detta läger förra året och hade blivit adopterad dit. Barnet hoppades väl på att få träffa sin bästis i detta stora land, men hur stor är sannolikheten för det? Och hur kan man behandla barn på detta sätt - att låta dem åka på ett "adoptionsläger" för att eventuellt bli utvalda av föräldrar? Låter som slavhandel i mina öron.
Jag tänker också på Madonna och "Brangelina"; hur goda förebilder är de? Vad jag vet har de bara åkt till länderna de adopterat ifrån och mer eller mindre tagit en unge. Jag kanske har fel, men det är uppfattningen jag har fått.
Visst är det oerhört frustrerande och tröttsamt med hela processen i Sverige och inte minst i adoptionslandet - alla papper man ska fylla i, alla frågor man måste besvara. Hela livet måste man vända ut och in på. Men det är ju för barnens skull. Och jag är tacksam för att vår tillsynsmyndighet är väldigt noggrann: http://www.mia.eu/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar