En lång och besvärlig graviditet

Min svägerskas mamma brukar säga att jag har en besvärlig graviditet. Det måste jag nog hålla med om. Jag har väntat barn i snart fem år, ställde mig i adoptionskö i januari 2007, men har fortfarande inte fått barn. Mellan då och nu har jag hunnit gifta mig, få en styvdotter, eller bonusdotter som man säger numera, och två missfall. Två gånger har jag alltså varit gravid, men det är egentligen inte det min svägerskas mamma syftar på (2008 hände i stort sett allt i mitt liv och jag är oerhört glad och tacksam för detta, men mer om det en annan gång...;-)).

Det är nu hon syftar på, nu när vi väntar på vår lille son som vi ska adoptera. Han finns på ett barnhem i Ryssland men vi tycker att han ska vara här nu.

En adoptionsprocess är lång och ofta besvärlig. Först ska man fatta beslutet att man ska adoptera; många har gått igenom både missfall (bara det är något man inte riktigt kan förstå om man inte har varit med om det själv, tror jag) och IVF-behandlingar, eller kanske är ensamstående och har ingen partner att få barn med.

Sedan ska man vänta. Ställa sig i kö. Stå i kö. Vänta. Göra en medgivandeutredning hos kommunen. Gå en föräldrakurs. Sedan ska man se vilka länder man kan tänka sig att adoptera ifrån, och vilka länder som passar. Alla tar inte emot ansökningar från ensamstående, i vissa länder måste man ha varit gift minst fem år. Och så vidare.

Jag har gått två föräldrakurser och gjort två medgivandeutredningar, så jag är nog den mest förberedda blivande föräldern i Sverige!

Och någon gång under hösten kommer vår lille pojke hem. Jag vet det. Bara det att jag är ganska trött på att vänta nu.

Så ja – en graviditet som hittills har varat i 56 månader får nog anses vara besvärlig.

Nu startar jag en blogg, som kanske fler vill läsa som går i väntans tider, antingen med ett biologiskt barn eller ett adopterat. Mest kommer jag förstås att skriva om adoption, eftersom det är det jag kan mest om. Min ambition är att uppdatera den typ varannan dag eller så. Eller kanske oftare om jag tycker att jag har tid.

Vi ses!