Jag har nog haft tur. Ingen av mina släktingar, kollegor eller vänner har, mig veterligen, kallat Lilla A ett monster. I dag läste jag om en släkting som kallade ett nyfött barn i familjen för ett monster. Barnet har Downs syndrom. Man häpnar. Den personen kanske skulle må bra av att busa med Lilla A och höra hennes gapskratt. Tur för henne att hon har släktingar med bättre ordförråd. Och tur för dem. Och tur att det finns blommande syrener man kan lägga energi på.
God natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar