I dag klockan elva hände det. Lilla A opererades och allt verkar hittills ha gått bra, men eftersom syskon i förskoleåldern fortfarande inte får hälsa på, har det varit jag och Lillsmurfen i kväll. Mysigt även det, men mina tankar är förstås också hos Lilla A. Knappt jag vågar tro att det här ska gå vägen. I morgon kommer de kanske hem; hur som helst ska vi hälsa på dem.
Nu ska jag ta en kopp te till. Och tänka lite på orden "Skäms inte för att du är människa, var stolt! Inne i dig öppnas valv efter valv oändligt. Du blir aldrig färdig och det är som det skall."
Tack för allt, Tomas Tranströmer. Tack för att du skrev om livet, som det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar