Nu är det juni och min sista månad som föräldraledig. Sex månader går fort, särskilt känns det så nu, när jag har börjat få lite rutin och slappnar av mer. Och vet vad man kan göra med en 1,5-åring. I vintras tyckte jag ärligt talat att det var segt, åtminstone den första månaden när det bara var mörkt, snuvan rann och halsflusserna stod på kö. Jag vågade inte ens laga mat och låta Lillsmurfen leka själv, eller sitta i sin stol och äta kex eller vad man nu kan hitta på. Jag tänkte att jag i exakt varje sekund måste se till att han är tillfredsställd. Nu är det ju nästan så det är med småbarn, men om han har tråkigt i några sekunder får jag inte panik längre.
Självklart kommer vi att ha egna stunder, och dagar, även framöver. Men aldrig som nu. Nu tänker jag ta vara på dagarna som är kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar