Det är kväll. Pappan har somnat med Lilla A i knät. I går somnade Lillsmurfen i fåtöljen när vi tittade på film. Det är sommar, det är ljust, det har varit väldigt varmt. Barnen är ute hela dagarna i förskolan och i går fick Lillsmurfen medalj för att han snart slutar där. Sorgligt och skönt. Skönt med sommar och värme. I dag handlade vi på förmiddagen och på eftermiddagen åkte vi till Fotografiska så att jag äntligen fick se utställningen Ikoner - en utställning om att få finnas. Alla modeller har Downs syndrom, ett par av dem är med i Glada Hudik-teatern och alla är de iklädda roller av olika ikoner - rockstjärnan, drottningen, tronarvingen, bruden, kärleksparet, polisen, modern. Och så vidare. En kul grej - och så oändligt viktig, särskilt i dessa tider. I dessa tider när foster med Downs syndrom väljs bort, när vi stänger gränser för människor som flyr, när världen delas upp i vi och dem. På en del sätt är mycket bättre nu, på andra är mycket sämre. Att få leva. Att få finnas. Att få ett meningsfullt liv precis som den man är och efter vad man klarar av. Det är bara det det handlar om. Så svårt det verkar vara. Och viktigt att vi påminner oss själva om vad livet egentligen handlar om. Men nej, jag är fortfarande inte emot abort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar