Häromdagen hände det tydligen något i vår lokala Ica-affär. Någon hade uppfört sig illa och någon annan skrev om det i den Facebook-grupp som finns för området där vi bor. Flera kommentarer, i stil med att personen som uppfört sig illa borde portas från affären, ja från hela området för tid och evighet. Jag vet inte vad som hände. Det verkade inte som om någon av alla som kommenterade gjorde det. Ett fåtal personer var där. Det är klart att man inte får uppföra sig illa. Det är klart att man inte får göra någon annan illa. Självklart. Men de som jobbar i affären får kalla på hjälp om det blir hotfullt, de som jobbar i affären har rutiner för att hantera ärenden. Tänker jag. Få personer vet ju vad som hände, men många hade en åsikt om både vad som hade hänt och vad man skulle göra med personen. Ännu fler kunde läsa om det på Facebook. Där sprids saker snabbt och de flesta tar ställning direkt: för eller emot. Bu eller bä. Snäll eller elak. Rätt eller fel. Innanför. Utanför. Dum. God. Det är det som skrämmer mig. Rykten. Det här med att döma direkt verkar ha tagit över i stället för att besinna sig och tänka efter en stund. Det finns alltid flera förklaringar. Kanske var personen som gjorde en impulsiv handling just impulsiv. Kanske hade personen en funktionsnedsättning. Kanske behövde den hjälp. Självklart måste man lära sig. Men det är precis därför jag inte läste kommentarerna efter den debattartikel om fosterdiagnostik jag skrev i Aftonbladet för ett tag sen (ett mycket längre tag sen än jag minns nu). Jag vill inte ha svartvita kommentarer. Jag orkar inte med dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar