I kväll ska jag på ett jobbmöte. Dålig tajming egentligen, men jag måste. Så jag ska åka med Lillsmurfen till pappans jobb i eftermiddag, lämna honom och inte komma hem förrän han har lagt sig. Värst för mig själv, skulle jag tro. Lillsmurfen själv har haft nada problem med anknytning till mig och numera har han inga problem med anknytning till pappan heller. Fantastiskt, efter bara två månader.
Men för mig blir det en prövning att för första gången komma hem efter läggdags. Är det bra eller dåligt? Ibland undrar jag om vi går för fort fram, men Lillsmurfen är otroligt social, glad, pigg och vet att vi är hans föräldrar. Han går längre och längre ifrån oss, men kollar alltid att vi är där och kommer alltid tillbaka. Ibland undrar jag om det går för lätt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar