Ibland, måste jag erkänna, är det väldigt enahanda att vara hemma med barn. (Förlåt!) Äta, bada/duscha, promenera, leka, läsa, sjunga, vagga. Och allt går ju inte som på räls hela tiden. Ibland blir jag galen på att lyfta ur, lägga i, till exempel klossar i lådan, dammsuga, klinka på gitarren. Alltså, det är Lillsmurfen som vill göra allt detta och ibland är det roligt och utvecklande och bra. Men ibland är det väldigt trist.
Eller det kanske bara är jag. Ibland tror jag att jag är en dålig och fantasilös förälder - eller förresten det vet jag att jag inte är. Men det krävs faktiskt lite vuxenstimulans emellanåt.
Jag skulle inte bli en bra hemmafru. I morgon blir det definitivt öppna förskolan. Penicillinet har börjat verka så jag hoppas att det kommer att gå bra.
åh, jag skulle s¨gärna vilja skriva det där inlägget jag med men jag vågar inte än...
SvaraRaderajag har gnällt om gnäll men that's it.
Just nu sitter jag hemma - själv - för första gången på 1½ månad...det är sååååå skönt att det är helt tyst och ingen kommer vakna om 5-15 minuter... :-D