Jag kan inte greppa 46 miljarder samtidigt som jag läser om dem som ärdränkta i byråkratin

46 miljarder. Det går inte att fatta. Det går inte att fatta på så många plan och jag tänker heller inte försöka förstå det. Men jag kan nog våga säga att det känns lite omoraliskt. Samtidigt som jag läser Svenska Dagbladets serie "Dränkt i byråkratin" om familjer eller enskilda personer som försöker få tillvaron att gå ihop med alla vårdkontakter. Samtidigt som jag vet att det fattas alltför många lärare och undersköterskor och socialarbetare. Det är något snuskigt omoraliskt över vårens Panamahistoria, när det finns människor som måste kämpa så in i Norden med att få ihop sina liv, men får höra att det inte finns pengar.

I går kände jag något av en sorg när jag förstod att Lilla A kommer att få kämpa mer för att få en naturlig tillhörighet med "normalstörda" barn, nu när studsmattesäsongen är här. Hon kommer att behöva oss längre. Vi kommer att få kämpa mer för att hon ska få de rättigheter som vem som helst, det vill säga alla, har rätt till. Det bara slog mig att det är så. Man kan tycka att Sverige är ett välutvecklat land och det är det ju också, men här finns mycket okunskap om till exempel barns rätt till särskilt stöd - och det är ganska många barn som behöver särskilt stöd. Kungen, för att ta ett aktuellt exempel, hade väl behövt stöd för att klara av att gå i skolan med sin dyslexi, men på den tiden fanns det liksom inte. 

Tänk om det fanns pengar. Inte för att pengar hjälper i alla lägen, men det hjälper för att få fler vuxna i skolan, till exempel lärarassistenter, det hjälper för att kunna anställa fler i vården som till exempel läkarassistenter. Eller för att bedriva en informationskampanj om funktionsnedsättningar, eller psykisk ohälsa. Ja, jag kommer faktiskt på mycket som 46 miljarder kronor hade kunnat användas till - men till syvende och sist handlar det ju om människors attityder. Jag själv till exempel kan välja att se alla möjligheter vi kommer att få med Lilla A. Alla människor vi kommer att möta som vi inte hade mött annars, allt vi kommer att lära oss. Jag tycker att allt har varit ganska lätt för oss hittills. Jag bara tänker på alla de som har blivit dränkta i byråkratin - finns det inget enklare sätt att behandla människor? Nu förstår jag att det inte är så enkelt, att allt är mer komplext än det först verkar. Men ändå. Hade inte 46 extra miljarder suttit fint nu?